...... Grrrr .......

Jag vet ärligt talat inte vart jag ska börja men jag gör ett försök ialla fall..

Det värsta man kan känna att du inte är uppskattad, bara litegrann och är underskattad.
Som inte ser din potential och drivkraft till livet.
Att du känner att du är singel men ändå inte.
Att du inte får respons tillbaka som du ger men får skit tillbaka.
Ingen ömhet och kärlek som säger att han/hon älskar dig.
Ser dig men ändå inte, känner dig men ändå inte.
Att din kärlek inte ens frågar dig hur gick det på vägen hem?
Eller inte får nån frukost på sängen nån gång..
All den tysthet.. är det värsta att få tillbaka. Du vet men ändå inte vad du ska känna. För det vilseleder dig till känlsomässigt förvirring. DU säger söta saker till din kärlek och blottar din kärlek till han/hon men får bara i små portioner. Du börjar så småningom skrika av fustration inombords och rakt ut av att du behöver det du ger. Men får inte det! 
Då finns det inget att kämpa för!

Du vet innerligt vad som är bäst för dig själv. Måste vara stark nog att ta det stora steget att får det  gjort. Annars du lever men ändå inte.

Liksom skit i han/hon och  gå vidare. För du förtjänar såå mycket mer än det!







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0